| dc.description.abstract | Det finns ett tydligt problem i de förändringar som den svenska folkkyrkan genomgått sedan
förra seklets början. När folkkyrkotanken utformades hade kyrkan ett stort inflytande i sam-
hället. Man kunde genom skolan bedriva dopundervisning, prästen fanns med i skolstyrelsen
och kyrkan fanns med i samhället som en naturlig del. Under 1900-talets första år ifrågasattes
detta från olika håll.
Idag är situationen helt annorlunda. Vi står inför att kyrkans roll är påtagligt marginaliserad.
Flera av de olika nomineringsgrupperna har en politisk förankring, och de olika partierna gör
uttalanden om kyrkan. Samtidigt tillhör kyrkan i hög grad den tredje sektorn, frivillighetsek-
torn. Allt detta ställer kyrkan inför ett problem. Hur ska kyrkans budskap, människosyn m.m.
kunna förmedlas i ett samhälle för vilket kyrkan ter sig alltmer främmande.
Folkkyrkotanken har omhuldats som en tanke att kyrkan ska vara en kyrka för hela folket. Jag
kommer att lyfta fram fyra olika förhållningssätt, där frågan i förlängningen blir i vilken mån
de olika folkkyrkouppfattningarna ser faran med kyrkans marginalisering, och vilka slutsatser
man drar. Tänker man sig mission och hur tänker man sig mission?
En viktig fråga i det här sammanhanget blir även i vilken mån de olika folkkyrkomodellerna
överensstämmer med det lutherska fundament som kyrkan vilar på. Finns det även i det lut-
herska tänkandet frön till ett missionstänkande? Kan det missionella tänkandet, som vi redo-
gör för längre fram i uppsatsen, förenas med en luthersk tro? | no_NO |
